Jag har växt upp med, i mina ögon, den bästa familjen ever.

Det är dom som har gjort mig till den människa jag är idag!

Att våga prova på saker, det går alltid att fixa, ingenting är omöjligt om du vill och ger 100%, och jag kan lita på att någon kommer att hjälpa mig när jag stöter på hinder på vägen.

Det är även från min uppväxt intresset för djur väcktes. Som liten hade vi en långhårig röd tax med namnet Lady, samt en katt som flyttade över från granngården för att mamma envisades med att ge den skinka. Sedan önskade sig lillebror sig sköldpaddor och det dröjde inte länge innan dom flyttade in.

Efter att ha bott utomlands i några år så bestämde jag mig att det var dags att ta ansvar för ett eget djur. Då kom katten Kajza in i mitt liv. Hungrig jämt och vägde in på ca 2 kilo.

Lady & jag

Kajza

Notown's Fantabulous

Intresset för hundar och utställning skyller jag på en granne som hade hund och som höll på med pälsvård. Jag tyckte det var spännande och började följa med henne på hundutställningar och dylikt och det var då som tanken växte på att kanske skulle man skaffa en egen hund.

Det jag hade klart för mig var att jag inte ville ha en liten hund. Min hund skulle ha päls och en kaxig attityd men samtidigt kunna vara rolig och kunna klara stressiga miljöer och människor. Helt plötsligt dök det upp en bobtail i en film och jag fastnade direkt, ringde över till grannen och frågade vad är det där för hund, det är en sån jag ska ha!

2003 blev det då dags och Notown's Fantabulous flyttade hem till mig. Den charmigaste lilla håriga monster boll ni någonsin sett. Jag var kär och sprang på kurs och allt man ska göra med sin hundvalp för att knyta mig an till Ofelia, som senare kom att kallas Felan.

Hahahaha, ja nu var det ju en old english sheepdog jag köpt!

Det som jag idag älskar med min ras var en fasa som förstagångshundägare.

Spring åt andra hållet om dom inte lyssnar, - jorå så det gjorde vi.

Ofelia är den som har lärt mig hundspråk, pälsvård, bus och massor av kul i utställningsringen. Utöver det även tålamod, mängder av kärlek och styrka.

Och såklart att spendera mil efter mil i bilen, land och rike runt.

Efter flera fina titlar i utställningsringen blev det dags för Ofelia att få valpar. Året var 2007 och som vanligt gjorde denna hund inget halvdant. 9 härliga valpar kom till världen hos Notowns kennel och ur denna skara tog vi med oss en ny vän hem,  plötsligt var dom två! Notowns Just Ugly Betty hade flyttat in i vår familj.

Notown's Just Ugly Betty

2012 kom flyttade nästa familjemedlem in, denna gång åkte jag ner till Europa och hämtade hem min fina lilla Mizzy (Kirshcake Aus Dem Elbe-Urstromtal).

 

Plötsligt var dom tre. In flyttade in liten mild tjej som var så annorlunda mot det jag hade hemma. Jag fick lov att ändra mitt sätt att ha hund då denna tjej krävde all tänkbar stöttning och support. Här var Ofelia & Betty till stor hjälp att få vår nya familjemedlem att ta för sig och vilja vara en del av våran flock. Idag har hon utvecklats till en 'galen' oes med stor personlighet och mycket fart i benen!


Samma år bjöd även på en tuff tid då Ofelia fick lov att somna in. Under hösten gjorde sig åldern påmind, hon hade inte längre orken att följa oss i skog och mark.

2014/2015 börjades det att planeras för att ta min första egna valpkull på Mizzy. Lagom till när kennelnamnet The River Walléys var registrerat föddes mina första valpar. Mizz Beurre Blanc, Scottish Haggis samt Green Eggs & Ham. Ja jobbar man som kock måste hundarna döpas efter maträtter!

Här fick Mizz Beurre Blanc, till vardags "Gunhild", stanna kvar i familjen. Under en tid var dom åter tre pälsmonster tills den fina vårdag 2017 då Betty somnade in.


Samma år föddes vår andra kull. Detta fick bli en ölkull, givet då pappan kommer från Belgien. The River Walléys Stellan The Worthy, Noble Karamelite samt Leffe Baronial. Leffe blev den som fick stanna kvar, även om han till vardags bor på distans.

Kirshcake Aus Dem Elbe-Urstromtal

Det ska i mitt tycke finnas olika individer i en flock för att den ska bli komplett, någons svaghet kan bli någon annans styrka, det gäller inte bara i mitt hunderi utan även i mitt arbete som köksmästare. Ett team måste byggas.

Här är vi nu, 2018, och funderar på vad målet är med mitt avelsarbete och varför man väljer en svårare väg än vad man kanske skulle kunna göra när det finns massor av fina individer. Mina mål är

- Friska individer

- Ta tillvara på det jag har i mina hundar

- Härliga familjemedlemmar som ska fungera i alla olika situationer

- Skratt /gråt /dricka kaffe/ massor av bubblor

- Nya vänner och kontakter

​Att äga en old english sheepdog är att aldrig vara ensam. Att ha en clown, en vakthund, men samtidigt den lataste, mest energiska och lyckligaste, olyckligaste, busigaste men hänsynsfullaste samt mest älskvärda vän man kan tänka sig.

Kram Marie

The River Walléys Mizz Beurre Blanc